Pastor Sara Eklind, från Kungsbacka pingstkyrka, gästpredikade under söndagseftermiddagen 1/10 hos Varbergs pingstkyrka. Temat för predikan var genom allt följa Jesus. Nedan följer en tolkning av predikan och det är inte citerat exakt vad Sara Eklind sa.
Bl.a. refererade Sara Eklind till 2 Korinthierbrevet 5:17 som är en välkänd vers, skriven av aposteln Paulus. Versen är ”Därför, om någon är i Kristus, har den nya skapelsen kommit: Den gamla har gått, den nya är här!” Denna del av versen betecknar villkoret för den beskrivna omvandlingen. Den betonar att förändringen eller förvandlingen som diskuteras är tillämplig på dem som är ”i Kristus”. Det handlar vanligtvis om personer som har tagit emot Jesus Kristus som sin Herre och Frälsare och skapat en personlig relation med honom genom tro. ”Den nya skapelsen har kommit” förmedlar versens centrala budskap, vilket är en djupgående omvandling. När en person blir troende på Kristus, upplever de en andlig pånyttfödelse eller förnyelse. Det gamla jaget, kännetecknat av synd och separation från Gud, ersätts av ett nytt jag eller en ny skapelse. Denna nya skapelse representerar en person som är försonad med Gud och har en förnyad natur.
”Det gamla har gått, det nya är här!” betonar omvandlingens fullständighet. Det gamla sättet att leva, präglat av synd, skuld och främlingskap från Gud, är inte längre dominerande. Istället kännetecknas den troende nu av rättfärdighet, förlåtelse och en återställd relation med Gud genom Jesus Kristus.
Sammantaget är 2 Korintierbrevet 5:17 en kraftfull vers som understryker begreppet andlig omvandling och förnyelse som uppstår när en individ omfamnar tro på Kristus. Det talar till tanken på att lämna ett liv i synd och omfamna ett nytt liv väglett av tro, nåd och en återställd relation med Gud. Denna vers används ofta för att uppmuntra troende att leva i enlighet med sin nya identitet i Kristus och att lämna bördorna av sina tidigare misstag och synder bakom sig.
Sara Eklind fortsatte därefter att tala om budskapet i 1 Johannesbrevet 4:7-21 och behandlar ämnen som kärlek, rädsla och förhållandet mellan troende och Gud. Några centrala budskap från verserna och relationen mellan Gud och troende:
- Det finns ingen rädsla i kärlek. Perfekt kärlek driver ut rädsla eftersom rädsla har att göra med straff. Den som fruktar görs inte fullkomlig i kärlek.
- Vi älskar för att han först älskade oss.
- Den som påstår sig älska Gud men hatar en bror eller syster är en lögnare. Ty den som inte älskar sin broder och syster, som de har sett, kan inte älska Gud, som de inte har sett
- Och han har gett oss denna befallning: Den som älskar Gud måste också älska sin broder och syster.
Fördjupning 1 Johannesbrevet 4:7-21:
Fullständig kärlek och förtroende
Johannes börjar med att förklara att när kärleken fullkomnas bland troende, resulterar det i förtroende på domens dag. Det betyder att när kristna verkligen älskar varandra och strävar efter att älska som Kristus älskade, kan de lita på att Guds kärlek täcker dem och att de står i rätt ställning med Gud. De behöver inte frukta dom eftersom de lever i Guds kärlek.
Rädsla och kärlek
Johannes gör ett djupt uttalande om att det inte finns någon rädsla i kärlek. Perfekt kärlek, som är Guds kärlek, driver ut rädsla eftersom rädsla är förknippad med förväntan om straff. Med andra ord, när vi verkligen är inneslutna i Guds kärlek, behöver vi inte frukta Guds dom eller straff eftersom hans kärlek förlåter och återlöser oss.
Kärlekens ursprung
Johannes påminner läsarna om att deras förmåga att älska kommer från Guds kärlek till dem. Guds kärlek är källan och modellen för mänsklig kärlek. Eftersom Gud älskade oss först, kan vi älska andra.
Kärlek till andra och Gud
Johannes betonar sammankopplingen av att älska Gud och älska medtroende. Han hävdar att om någon påstår sig älska Gud men hyser hat eller fientlighet mot en bror eller syster i Kristus, är de inte sanningsenliga. Att älska Gud och älska andra är oskiljaktiga. Johannes understryker att om vi inte kan älska dem vi ser (våra medtroende), hur kan vi verkligen älska Gud som vi inte kan se?
Guds befallning
Johannes avslutar med att upprepa Guds bud, vilket är att de som älskar Gud också måste älska sina bröder och systrar. Detta bud understryker vikten av kärlek som en central aspekt av kristen tro och att leva ut sin tro i det dagliga livet.
Sammanfattningsvis betonar 1 Johannes 4: 17-21 den transformativa kraften i Guds kärlek i de troendes liv. Den lär att när troende verkligen förstår och lever i Guds kärlek, tar det bort rädsla och dömande, ger dem kraft att älska andra och blir bevis på deras kärlek till Gud. Den understryker det oskiljaktiga sambandet mellan att älska Gud och att älska sina medtroende som en väsentlig aspekt av kristen tro och kristet uppförande.
1 Johannesbrevet 4:7-21: i sin helhet:
7 Mina älskade, låt oss älska varandra, ty kärleken är av Gud, och var och en som älskar är född av Gud och känner Gud. 8 Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, ty Gud är kärlek. 9 Så uppenbarades Guds kärlek till oss: han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom. 10 Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder. 11 Mina älskade, om Gud älskade oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra. 12 Ingen har någonsin sett Gud. Om vi älskar varandra förblir Gud i oss, och hans kärlek har nått sitt mål i oss. 13 Vi vet att vi förblir i honom och han i oss, därför att han har gett oss av sin Ande. 14 Vi har sett och vittnar om att Fadern har sänt sin Son som världens Frälsare. 15 Den som bekänner att Jesus är Guds Son, i honom förblir Gud och han själv förblir i Gud. 16 Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den.
Gud är kärlek och den som förblir i kärleken förblir i Gud, och Gud förblir i honom. 17 I detta har kärleken nått sitt mål hos oss: att vi är frimodiga på domens dag. Ty sådan han är, sådana är också vi i den här världen. 18 Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan. Rädslan hör ju samman med straff, och den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken. 19 Vi älskar därför att han först har älskat oss. 20 Om någon säger att han älskar Gud och hatar sin broder, så är han en lögnare. Ty den som inte älskar sin broder som han har sett, kan inte älska Gud som han inte har sett. 21 Och detta är det bud som vi har från honom, att den som älskar Gud också skall älska sin broder.