I Markus 7:31-37 berättas det om hur Jesus botade en döv och stum man. Avsnittet är intressant av flera skäl och återspeglar t.ex. teman som medkänsla, helande och uppenbarelse av Jesu gudomliga auktoritet.
Markusevangeliet 7:31-37 (SFB):
31 Och Jesus lämnade trakten av Tyrus och begav sig genom Sidon, ned till Galileiska sjön och in i trakten av Dekapolis.
32 Och några förde fram till honom en man som var döv och knappt kunde tala, och de bad Jesus att han skulle lägga sin hand på honom.
33 Och sedan Jesus hade fört honom åt sidan, bort från folkskaran, stack han sina fingrar i mannens öron. Sedan spottade han och rörde vid mannens tunga.
34 Och han såg upp mot himmelen och sade till honom med en djup suck: »Effata!» (vilket betyder ”Bli öppnad!”).
35 Då öppnades mannens öron, hans tunga lossades och han började tala tydligt.
36 Jesus befallde dem att inte berätta det för någon. Men ju mer han gjorde det, desto mer pratade de om det.
37 Folk var överväldigade av häpnad. ”Han har gjort allting bra”, sa de. ”Han får till och med döva att höra och stumma att tala.”
-Denna händelse ägde rum i regionen Dekapolis, ett område som till övervägande del var icke-judiskt. Detta är betydelsefullt eftersom det visar att Jesu tjänst sträckte sig bortom det judiska folket, vilket återspeglar universaliteten i hans uppdrag. Det faktum att människor förde mannen till Jesus tyder på att hans rykte som helbrägdagörare hade spridit sig även bland hedningarna. Jesus tar mannen åt sidan, bort från folkmassan, vilket visar på ett personligt och intimt förhållningssätt till helande. Detta betonar Jesu medkänsla och omsorg om enskilda människor. Han utför inte bara mirakel för syns skull utan bryr sig djupt om varje person han helar.
Användningen av fysiska gester (att sätta fingrarna i öronen, röra vid tungan) kan ses som ett sätt att kommunicera med mannen som inte kunde höra eller tala, vilket gjorde läkningen mer personlig och direkt. Den belyser också den påtagliga karaktären av Jesu underverk och visar att Guds kraft kan verka genom fysiska medel.
Det arameiska ordet ”Effata”, som betyder ”bli öppnad”, är en kraftfull förkunnelse. Med denna enkla befallning botar Jesus mannen omedelbart. Detta visar Jesu gudomliga auktoritet över fysiska åkommor och, symboliskt, hans förmåga att öppna det som är stängt – vare sig det är öron, hjärtan eller andlig förståelse.
Detta mirakel återspeglar profetior från Gamla testamentet, särskilt från Jesaja (t.ex. Jesaja 35:5-6), där det är förutsagt att Messias kommer att öppna öronen på de döva och lossa tungorna på de stumma. Genom att utföra detta mirakel uppenbarar Jesus sig själv som uppfyllelsen av dessa messianska profetior.
Jesus befaller folket att inte berätta för någon om miraklet, som är ett återkommande tema i Markusevangeliet, känt som den ”messianska hemligheten”. Jesus instruerar ofta dem han helar att hålla tyst om det, troligen för att han inte ville bli missförstådd som enbart en undergörare eller politisk Messias. Men folket kan inte hålla tillbaka sin förvåning och sprida nyheten och avslöja den överväldigande effekten av Jesu handlingar.
Folkmassans reaktion – ”Han har gjort allting väl” – är ett eko av skapelseberättelsen, där Gud såg att allt han hade gjort var gott (1 Mos 1:31). Detta tyder på att Jesus, i sitt helande verk, deltar i skapelsens återställelse och gör saker och ting som de borde vara i Guds rike. Avsnittet är rikt på mening och visar Jesu medkänsla, hans auktoritet över skapelsen och hans roll som den utlovade Messias som ger upprättelse och helande. Den betonar också den universella räckvidden av hans verksamhet, som berör både judar och icke-judar.
Videon tar upp Markus 7:31-37 och fokuserar på ett helande mirakel som Jesus utförde med en man som var döv och hade svårt att tala. Talaren presenterar en gåta om paradoxen i att tillåtas tala men inte kunna, och att kunna tala men inte tillåtas, vilket har att göra med mannens tillstånd. Berättelsen belyser mannens tidigare möte med Jesus, där han blev botad och därefter förkunnade vad Kristus hade gjort för honom i regionen Dekapolis. Talaren hänvisar till en parallell redogörelse i Matteus 15 för att ge ytterligare sammanhang, och betonar att Markus redogörelse innehåller unika detaljer som inte finns i andra evangelier. Videon avslutas med mannens förvandling och illustrerar den mirakulösa förändringen från att inte kunna höra och tala till att bli helt återställd.
Tre centrala punkter gällande Jesu auktoritet över skapelsen utifrån Markus 7:31-37
- Jesus botade en döv och stum man.
- Visar att Jesu tjänst sträckte sig bortom det judiska folket, vilket återspeglar universaliteten i hans uppdrag.
- Användningen av fysiska gester (att sätta fingrarna i öronen, röra vid tungan) kan ses som ett sätt att kommunicera med mannen som inte kunde höra eller tala, vilket gjorde läkningen mer personlig och direkt. Den belyser också den påtagliga karaktären av Jesu underverk och visar att Guds kraft kan verka genom fysiska medel.