Bli kristen – den korta versionen>>>
En kristen person tror att Jesus är Frälsaren som Gud sände till världen. Enligt kristen tro finns ingen annan väg till frälsning än genom Jesus. I Johannesevangeliet säger Jesus om sig själv: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.”
Den grundläggande kristna tron är att genom tro på och acceptans av Jesu död och uppståndelse kan syndiga människor försonas med Gud och därigenom erbjudas frälsning och löftet om evigt liv.
Varför vill Gud att människor ska bli frälsta?
Vårt erkännande av Guds barmhärtighet i att frälsa oförtjänta syndare ger honom ära. Vi bör också se att Gud vill att hans folk ska vara rättfärdighetens arbetare. Även om vi inte blir frälsta genom våra gärningar, blir vi frälsta för att kunna arbeta för Gud. Detta är den punkt som lärs ut i Efesierbrevet. Jesus var Messias (Kristus), Guds Son som korsfästes för mänsklighetens synder innan han uppstod från de döda, enligt kristna evangelier och tidiga kristna skrifter.
Stegen till Frälsning
- Hör evangeliet. ”Tro kommer av att höra och att höra av Guds ord.” (Romarbrevet 10:17)
- Tro på Jesus som Guds Son. ”Den som tror och blir döpt kommer att bli frälst” (Markusevangeliet 16:16).
- Omvänd dig från synder. ”Gud befaller nu alla människor överallt att omvända sig.”(Apostlagärningarna 17:30).
- Bekänn tro på Kristus.
- Bli döpt. Dopet i sig symboliserar död från det gamla livet och nytt liv via uppståndelse till livet med Kristus.
Grunderna i kristendomen är:
- Jesu lärdomar.
- Älska Gud.
- Älska din nästa som dig själv.
- Förlåt andra som har gjort dig orätt.
- Älska dina fiender.
- Be Gud om förlåtelse för dina synder.
- Jesus är Messias och fick myndighet att förlåta andra.
- Omvändelse från synder är nödvändigt.
- Var inte hycklande.
Grundaren: Jesus från Nasaret
Kristendomen har en historisk grundare vars existens verifieras av externa källor. Den mest tillförlitliga av dessa källor är berättelsen från Josefus , en judisk historiker från första århundradet, född i Jerusalem, som så småningom blev romersk medborgare. I sitt verk, Antiquities of the Jews, gör han flera korta hänvisningar till Jesus, både som Messias och som en vis lärare. Josefus berättar också att Jesus korsfästes och att hans efterföljare trodde att han hade blivit återställd till livet.
Den mesta informationen om Jesus finns nedtecknad i fyra böcker i Bibeln: Matteus, Markus, Lukas och Johannes. Det är dock viktigt att notera här att dessa böcker inte skrevs som biografier; deras syfte var snarare att övertyga andra om att Jesus var Guds son och världens frälsare. Således beskriver de Jesu liv och tjänst som den som de trodde var Gud i köttet. Med andra ord, vad vi har i dessa fyra böcker i Bibeln är en redogörelse för Jesus Kristus – det vill säga ”den smorde” eller ”den utvalde” – inte en historia om Jesus, mannen från Nasaret.
Vad tror kristna om Jesus?
Först och främst tror kristna att Jesus är både helt mänsklig och helt gudomlig: den tekniska formeln är ”en person, två naturer”. Kristna tror att Jesus varken var bara en annan upplyst lärare å ena sidan eller en gudomlig avatar å andra sidan – Gud i en mänsklig förklädnad. Istället var Jesus i alla sina ord och handlingar både helt och fullt gudomlig och också en verklig, förkroppsligad människa. Det språk kristna använder för att beskriva detta är ”inkarnation”. Det vill säga, kristna tror att Gud blev ”inkarnerad” – bokstavligen ”inkött” – i en människa, Jesus från Nasaret, son till en ung kvinna som heter Maria, och hennes man, Josef.
För det andra, i Jesus tror kristna att de har det tydligaste uttrycket för Guds kärnnatur och hur Gud vill vara i relation med mänskligheten och världen. Det är därför Jesu liv – hans tjänst, hans vänner, hans lärjungar – alla är avgörande för en kristen förståelse av Gud. Kristna tror att Guds grundläggande inställning till skapelsen är kärlek, och att allt Gud gör i världen är avsett att manifestera den kärleken. I sin person och i varje handling i sitt mänskliga liv anses Jesus förkroppsliga den kärleken.
En annan punkt måste nämnas här när det gäller Jesu liv och tjänst, och det är att Jesus var mycket gränsöverskridande, upprepade gånger bröt mot sociala normer och ”queering” traditionella föreställningar om makt och social status. Han lierade sig inte med fariséerna, dåtidens judiska myndigheter; I själva verket fick de regelbunden och upprepad tuktan från Jesus för deras betoning på regler över människor. Istället omgav Jesus sig med tullindrivare, prostituerade och andra tvivelaktiga samhällsmedlemmar, välkomnade barn i sitt knä, botade spetälska och samtalade med främmande kvinnor. Om och om igen lierade sig Jesus med utomstående: med de fattiga, de underprivilegierade och de oönskade.
Bibeln
Bibeln är en sammanställning av många mindre texter skrivna av många författare, av vilka endast några identiteter är kända. Bibeln beskrivs ofta av kristna som andligt inspirerad, även om den har tolkats på olika sätt. Medan vissa kristna tror att Bibeln bör läsas bokstavligt, även när det gäller vetenskap och historia, tror kristna i huvudsak att Bibeln inte skrevs som en vetenskaplig lärobok, biografi eller historisk redogörelse, utan istället som vittne till den ende Gud som uppenbarade Gud själv i historien i ett förbundsförhållande först med det judiska folket, och sedan, genom Jesus Kristus, till hela världen. Detta lämnar möjligheten öppen för att harmonisera den kristna berättelsen med nya upptäckter inom geologi, antropologi, historia, astronomi, etc..
Den kristna Bibeln är uppdelad i två huvudavsnitt, som traditionellt kallas för Gamla testamentet och Nya testamentet. Antalet böcker i Bibeln varierar mellan olika kristna trosinriktningar. Den katolska Bibeln har sjuttiotre böcker, och den protestantiska Bibeln har sextiosex böcker.
Den kristna gemenskapen
Födelsen av den kristna gemenskapen, eller ”kyrkan”, är vanligtvis förknippad med händelsen som berättas i Bibelns bok känd som Apostlagärningarna, när tre människor döptes i Jerusalem efter det extraordinära vittnesbördet från Jesu lärjungar, som talade i en mängd olika främmande tungor efter att ha tagit emot den Helige Andes gåva.
När man talar om församlingen börjar samtalet vanligtvis med Paulus och de olika brev han skrev till de spirande kristna samhällena runt Medelhavet (dessa brev utgör nu en betydande del av Nya testamentet). Dessa samhällen kämpade med mycket verkliga frågor som kyrkan fortfarande kämpar med idag: käbbel mellan kristna, frågor kring sexuell moral, frågor om diskriminering under gudstjänsten och lagens roll i en kristens liv. På många sätt förebådade dessa tidiga samhällen den kristna kyrkan som den existerar idag: sammanbundna i tro på Jesus Kristus, men också åtskilda av olika tolkningar av doktriner och praxis, och unikt smaksatta av det specifika geografiska och kulturella sammanhang där de utvecklades.
Den kristna gemenskapen har två komponenter som finns i nästan alla kristna gemenskaper runt om i världen. Dessa funktioner är ”Ordet” och ”sakrament”. ”Ordet” hänvisar i detta sammanhang till Bibeln: bibelläsningar, såväl som predikan. Varje gemenskap som kallar sig ”kyrka” samlas runt Bibeln, läser och mediterar över skrifterna.
Det andra inslaget i de flesta kyrkor är ”sakramentet”. Den kanske mest kända definitionen av ett sakrament kommer från Augustinus (född år 354 biskop, filosof, teolog, retoriker och kyrkofader): ”synliga tecken på en osynlig nåd”. Sakrament – som dop och nattvard – tros vara påtagliga upplevelser av Guds kärlek och barmhärtighet som både en individ och samhället tar emot i tro, i sina fysiska kroppar, i det samlade folkets större fysiska kropp.
Det tog kyrkan flera århundraden att reda ut vad kristna har kommit att betrakta som ”ortodox” kyrklig lära. Även om officiella kyrkliga läror har etablerats i årtusenden, fortsätter debatter om samma frågor än idag.
Kristna läror
Treenigheten: Först och främst bland kristna läror är treenighetsläran, som är central både för förståelsen av den kristna tron och också extremt svår att förklara. Treenighetsläran hänvisar till den kristna tron att den ende Guden faktiskt existerar i tre ”personer”: Gud Fadern, Gud Sonen och Gud den Helige Ande. Dessa ”personer” är inte separata, olika individer – kristendomen bekänner inte tro på tre gudar – utan snarare delar de tre personerna samma väsen och gör Gud känd för mänskligheten på olika sätt.
Frälsning: En annan viktig kristen doktrin är frälsning – det centrala kristna påståendet är att ”Jesus frälser”. Den traditionella kristna synen på frälsning har varit att utanför den kristna kyrkan finns ingen frälsning. Denna idé drev kyrkans missionspraxis i århundraden – och driver fortfarande många olika kyrkor idag: det fanns en stark drivkraft att konvertera människor till kristendomen så att de skulle komma till himlen efter att de dog.
Levd kristen identitet
Det kristna livet handlar till stor del om ”helgelse”, vilket betyder att växa i helighet, och ”rättfärdiggörelse”, vilket betyder att bli rättfärdiggjord inför Gud. Tillsammans pekar de på två viktiga aspekter av det kristna livet: för det första att bli frälst; och för det andra att förvandlas i ljuset av den frälsningen. Olika kristna gemenskaper använder olika språk för att beskriva dessa två begrepp.
Fördjupning av bakgrunden till den Helige Ande
Den Helige Ande är inte bara given i Nya Testamentet (NT); han var verksam i hela Gamla Testamentet (GT). Anden var Guds skapande kraft, var ansvarig för att bemyndiga civila och militära ledare i nationen Israel och smorde Israels kungar för att göra det möjligt för dem att uppfylla sin kallelse. Sedan pingstens mirakel, som var uppfyllelsen av GT-profetian, har den kristna kyrkan tagit emot Anden på ett ”demokratiserat” sätt. Nu får alla kristna Andens gåva för att göra det möjligt för dem att utföra de många olika tjänster som Gud kallar dem till. Anden gör det också möjligt för övernaturliga gåvor och tecken att verka, som profetia och tungotal. Anden vägleder kristna i deras tro och är sigillet på dem att de slutligen kommer att ärva alla Kristi välsignelser. Och framför allt ges Anden för att ge ett ljus på Jesus och rikta vårt hjärtas förtroende och tillbedjan enbart på honom.
Ett misstag som är lätt att göra att den Helige Ande gör sitt första framträdande bland Guds folk på pingstdagen i Apostlagärningarna 2. Vi kommer aldrig att helt förstå omfattningen av Guds gåva till oss av sin Ande förrän vi förstår hans närvaro och kraft i GT.
Den hebreiska termen ruach (andedräkt, vind, ande) förekommer 377 gånger i GT. 94 av dessa 377 fall hänvisar till Guds Ande. Guds Ande kallas ”din Helige Ande” tre gånger i GT (Ps. 51:11; Jes 63:10–11).